Trattar ner det till en skitdag

Jag hade haft en riktigt bra dag, trevligt folk och helt ok körningar. Jag var utställd 06.15 men det blev en seg start så jag lastade någon timme senare. Under tiden hade vi intressanta diskussioner i fikarummet, mer om det i en kommande blogg.

Första lasset blev en sväng till Kummelnäs och därefter blev det en vända till blivande Bellmangaraget vid Karolinska. Efter lunch blev det en rätt lång väntetid eftersom den pump som stått på jobb vid Karolinska skulle förflytta sig till Vårby när den var klar. 60 kubikmeter skulle köras till Vårby där man skulle bygga en förskola.

Jag anade att det kunde bli övertid så jag meddelade att jag kunde köra om det behövdes. Klockan 13 kom vi igång med det jobbet och sedan hade vi även ett jobb i Henriksdalsberget samtidigt. Nöjd konstaterade jag att det hade varit en produktiv och bra vecka hittills.

Jag körde två vändor till Vårby och sedan mär jag kom tillbaka till fabriken väntade jag på ett eventuellt  lass till, under tiden läste jag min mycket spännande bok som handlar om en tjej som fram tills hon var 17 växte upp med sin forskarfamilj i djungeln hos någon knappt känd stam. Hon berättar om sin uppväxt och den enorma kulturkrock det innebar att komma till hemlandet Tyskland som 17-åring utan att ens ha sett en bil eller en TV (Djungelbarn, Sabina Kuegler).

Efter en liten stund fick jag spolbesked, alltid skönt även om jag var inställd på mer jobb. Det var ungefär då som Mr Murphy (Murphys Law, lagen om alltings jävlighet) vaknade. När jag spolar bilen lyfter jag upp ilastningstratten för att komma åt ordentligt, och denna gång glömde jag att fälla ner den när jag körde ut från spolhuset. Den touchade taket men inte så att jag hörde något utan en kollega kom och talade om det, väldigt snällt.

Bedrövad klättrade jag upp för att kolla om den hade tagit skada och det hade den tyvärr. Måste kollas av verkstad innan bilen kan användas igen. Risken är annars att den hamnar ur läge när man lastar och då sliter man sönder hela roteraren.

Att man råkar köra sönder saker på bilen är sånt som händer alla någon gång ibland, en del oftare och en del mer sällan. Jag brukar inte köra sönder grejer men det här är tredje gången i år (!!) som jag kör sönder tratten på samma sätt. Jävligt pinsamt just eftersom det är samma grej igen. Man kan ju fråga sig vad trattstackaren har gjort mig.

Jag skickade bilder och info till chefen och förklarade att snart säger jag upp mig. Ringde men fick inget svar och efter ett par timmar hade han fortfarande inte hört av sig så jag började planera för att åka från Tumba till Bromsten och hämta en betongbil och sedan åka ner till fabriken i Länna.

Alternativet är om vi har någon som kan ersätta mig så jag kan åka på verkstad men det vet jag ju inte. Han brukar höra av sig så vi får väl se vad det blir. Jag behöver gå upp 04 om jag ska hinna med allt extra krångel som norrbilen innebär, jag är bra sugen på att ta ledigt och åka på verkstad istället.

Summering: Var inte för glad och tänk för fasen inte att saker och ting flyter på bra för då vaknar Mr Murphy direkt. Resten av kvällen ägnades åt att sura, med all rätt tycker jag.