Majs i betongen provas i 3D-skrift

Corncretl bygger på en råvara som sällan förknippas med byggindustri: majs. När majs kokas i kalkvatten enligt den traditionella nixtamaliseringsmetoden, en process med rötter i Mesoamerika, uppstår en alkalisk restvätska kallad nejayote. Den är rik på kalcium och organiskt material och betraktas vanligtvis som avfall. I Corncretl-projektet samlas denna restström in, torkas och mals ned till pulver.

Det finfördelade materialet blandas därefter med naturlig hydraulisk kalk, bland annat produkten Geocalce T, samt mineraliska tillsatser som marmordamm. Resultatet blir en formbar massa som kan matas genom en 3D-skrivare och byggas upp lager för lager. Produktionen har skett i samarbete med italienska 3D Wasp, som utvecklar storskaliga 3D-skrivare för byggändamål.

Enligt uppgifter i bland annat Fast Company och MaterialDistrict kan klimatpåverkan minska med upp till 70 procent jämfört med konventionell betong. Minskningen kopplas dels till att cementklinker undviks, dels till att jordbruksavfall ersätter jungfruliga råvaror. Någon fullständig, publicerad livscykelanalys finns dock ännu inte tillgänglig.

Till skillnad från portlandcementbaserad betong härdar kalk genom karbonatisering, en process där materialet åter binder koldioxid från luften. Det ger andra tekniska egenskaper än traditionell betong: långsammare hållfasthetsutveckling, annorlunda fuktdynamik och potentiellt lägre tryckhållfasthet.

Hittills har inga öppet redovisade testdata presenterats vad gäller tryckhållfasthet, frostbeständighet eller långtidsegenskaper. Materialet har främst demonstrerats i experimentella, 3D-printade strukturer snarare än i bärande byggnadsdelar.

Flera forskningsmiljöer och företag undersöker nu hur 3D-utskrift kan kombineras med alternativa bindemedel, lättare aggregat och lokala råvaror för att reducera både materialåtgång och klimatavtryck.

Corncretl ingår i ett bredare fält av biobaserade betonginnovationer. Myceliumbaserade kompositer, där svampens rotsystem fungerar som bindande struktur, har utvecklats för isolerande och icke-bärande komponenter. Bakteriebaserad självläkande betong använder mikroorganismer som fäller ut kalcit när sprickor uppstår och vatten tränger in, med syfte att förlänga livslängden på traditionella konstruktioner.

Andra forskningsspår fokuserar på att ersätta delar av cementen med jordbruksaska, hampafibrer eller industriella restprodukter i så kallade alkaliaktiverade system och geopolymerer.

Gemensamt för dessa initiativ är att de försöker minska cementklinkerns roll snarare än att helt eliminera mineraliska bindemedel. Corncretl skiljer sig genom att kombinera kalkbaserat bindemedel med organiskt jordbruksavfall och robotiserad produktion, samt genom att tydligt knyta materialutvecklingen till kulturell och regional kontext.

I nuläget framstår Corncretl främst som ett experimentellt material i gränslandet mellan arkitektur, materialforskning och cirkulär resursanvändning.