
Studien visar att en gummiinblandning på 30 % minskade densiteten med 16,5 % och värmeledningsförmågan med 20,65 % jämfört med referensbetong. Den mekaniska hållfastheten minskade med högre gummihalt, men den relativa töjbarheten ökade. Genom att tillsätta glasfiber ökade både drag- och böjhållfastheten markant, samtidigt som töjbarheten förbättrades ytterligare.
Forskarna genomförde även tester av flytbarhet, byggbarhet och skiktvidhäftning för att fastställa ett optimalt vatten–bindemedel-förhållande anpassat till 3D-printerutrustningen. Mikrostrukturanalys med svepelektronmikroskopi användes för att studera bindningen mellan gummipartiklar, fiber och cementmatris.
Arbetet placerar sig i ett växande forskningsfält där 3D-printad betong kombineras med återvunnet material, men resultaten visar samma grundproblem som i tidigare studier: försämrad tryckhållfasthet vid hög gummiinblandning. Jämfört med tidigare försök med gummibetong för gjutning visar studien att fiberarmering är nödvändig för att nå tekniskt relevanta hållfasthetsnivåer i printade konstruktioner.

När Mälardalens Universitet behövde renovera hamnade återbruk i fokus. Det blev starten på ett lärande för både entreprenörer och byggherrar.

Forskare vid MIT har 3D-printat golvstolar av återvunnen plast som i tester klarat över 1 800 kilos belastning. Blir detta ett genombrott för cirkulärt byggande?

Eget rum har tydliga fördelar ur väldigt många psykosociala aspekter. Ändå styrs kontorens utformning mycket av trender. Christina Bodin Danielsson på KTH uppmanar företag att fundera mer på organisationens behov.