Framtidsbyggaren: Så skapar vi härliga rum

Under sina drygt 20 år i samhällsbyggnadsbranschen har Louise Palm rört sig mellan många roller och perspektiv. Hon är utbildad fastighetsmäklare och fastighetsföretagare, har arbetat på entreprenadsidan som affärschef på NCC Building Syd och på utvecklingssidan som regionchef och ansvarig för flera centrala funktioner på Nordr Sverige AB.

– Jag har verkat i branschen från väldigt många håll, från tidiga skeden till förvaltning, från kommunalt till privat och börsnoterat. Den bredden har gett mig många infallsvinklar.

Ett perspektiv hon ofta återkommer till i sitt arbete är 8–80-principen, som hon lärde sig av en kollega för många år sedan.
– Om det funkar för en åttaåring och en åttioåring, då funkar det många gånger för alla däremellan också.

– Går det att röra sig här? För en åttaåring kan det handla om att man ska kunna börja gå själv till lekplatsen. För en åttioåring att kunna stanna, pausa och vila.

Louise återkommer ofta till ett ord som är svårare att mäta, men som hon menar är helt avgörande i samhällsbyggandet: härligheten.
– Hur känns det när jag befinner mig på den här platsen? Vad är härligheten med att vara här?

När man stannar upp och ställer den typen av frågor, menar hon, blir det tydligt hur många olika faktorer som faktiskt formar vår upplevelse av en plats.
– Det kan vara väldigt nyttigt att skriva ner det när man kommer hem. Bara på en liten lapp.

Härligheten kan ta sig många uttryck, säger hon. Ibland handlar det om människor och möten – om en mångkulturell självklarhet, rörelse och liv. Ibland är det något mycket mer lågmält.
– Ibland kan det vara en vacker utformning i stadsbilden. Små detaljer på en fasad, ett vackert staket eller något annat som gör att man hajar till och känner: det var härligheten här.

För att tillgodose allas olika behov efterlyser Louise Palm fler röster i stadsutvecklingen. Och hon säger också att vi generellt behöver bli bättre på att lyssna på varandra.
– Vi pratar ofta med vår egen bransch. Men om vi lyssnade mer på dem som verkar i staden, till exempel polisen, kyrkan eller idrottsföreningar skulle vi förstå mycket mer om hur människor faktiskt lever och hur deras behov ser ut.

Respekt, långsiktighet och enkelhet återkommer som ledord i samtalet med LouisePalm.
– Vi krånglar ofta till det. Med en tydlig vision och enkelhet kan man hålla fokus och jobba långsiktigt.

Just nu är Louise mellan jobb, och i väntan på nästa kliv i arbetslivet har hon fördjupat sig i något som vid första anblick kan verka långt ifrån stadsutveckling, men som för henne hör intimt ihop med frågan om hållbarhet: kakelugnar.

– Jag renoverar kakelugnar som är över hundra år gamla och som kan användas om och om igen. En kakelugn är en fantastisk värmekälla. Det har varit samma konstruktion i 250 år.

Hon beskriver dem som genialt enkla.
– Du kan återbruka hundra procent. Teglet, leran – allt. Du kan sätta om den efter femtio år och använda den igen. Ingen har behövt göra den bättre på 250 år. Det är hållbarhet på riktigt!

För Louise är kakelugnen också en symbol för en härlig plats.
– Har du känt värmen från en kakelugn? Och man blir lycklig bara av att titta på den.

Det här är en stafett-intervju-serie. Vem vill du skicka vidare till som har inspirerat dig?
– Jag skickar vidare till Petra Sandblom, chef för BRF-funktionerna på Peab Bostad Sverige. Jag är nyfiken på hur människors boendebehov förändras. Vill vi bo på nya sätt framöver, och hur påverkar det hur bostäder och bostadsområden utformas?