
Cecilia Nebel, redaktör ByggFramtid, vill veta vad du tycker att vi ska diskutera detta valår.
Det är valår. Jag tänker att vi behöver prata mer om det – även här.
Inte för att ByggFramtid ska bli en politisk arena i klassisk mening. Men för att samhällsbyggandet i grunden är politik. Det handlar om riktning, tempo och ambition.
Jag möter många i branschen som uttrycker samma sak: viljan finns, investeringarna finns, kompetensen finns, men politiken tvekar. Särskilt i klimatfrågan.
Sverige var länge ett land som satte ribban. Vi drev utvecklingen och många andra tittade på oss. Nu upplever många att tempot har saktat in. Att riktningen är otydligare. Samtidigt som bygg- och fastighetssektorn redan har investerat i omställning, nya material och nya arbetssätt.
Sverige var länge ett land som satte ribban. Vi drev utvecklingen och många andra tittade på oss.

Cecilia Nebel, redaktör ByggFramtid.
Det har uppstått ett glapp och glapp skapar osäkerhet. Osäkerhet bromsar beslut, innovation och i förlängningen hela samhällsbyggandet.
Så vad är det vi behöver? Kanske inte bara regellättnad. Utan riktning och en tydlig bild av vilket land vi vill bygga. En gemensam vision som vi kan kroka i och inspireras av.
Ambition spelar roll. Den smittar och den gör att fler vågar satsa. Det är ju roligt att vara bra.
Vi har mött många utmaningar förut.
När Egnahemsrörelsen tog fart i början av 1900-talet handlade det om att ge fler människor möjlighet att äga sitt boende. Staten stöttade genom lån och reformer, och resultatet blev inte bara fler hus, utan en samhällsidé om ansvar, självständighet och framtidstro. Det var ett långsiktigt projekt som formade både landskap och livsval.
När Miljonprogrammet genomförs var tempot ett annat. På tio år byggdes omkring en miljon bostäder. Det löste en akut bostadsbrist och skapade moderna hem för hundratusentals människor.
Men vi vet också att det i efterhand följde utmaningar som segregation och ensidiga områden som kräver stora investeringar för att utvecklas vidare. Det är en viktig lärdom: kraftfulla reformer får långsiktiga konsekvenser, både positiva och problematiska.
Och efter Oljekrisen 1973 såg vi hur snabbt ett land kan ställa om när det verkligen behövs. Sverige minskade sitt oljeberoende, investerade i alternativa energikällor och drev igenom energieffektiviseringar som fortfarande präglar vårt byggande. Krisen blev en katalysator och visade vad som är möjligt när riktningen är tydlig.
Ambition spelar roll. Den smittar och den gör att fler vågar satsa. Det är ju roligt att vara bra.
Det är kanske just det som saknas nu. Inte engagemang. Inte kompetens. Utan en gemensam berättelse om vart vi är på väg.
Så i detta valår vill jag ställa frågan till dig: Vilka samtal borde vi föra nu – om byggande och samhällsutveckling? Vad saknas i den politiska diskussionen? Vad behöver bli tydligare, modigare, eller bara mer verklighetsförankrat?
Hur tar vi tillbaka ledartröjan i klimatomställningen?
Vi har kapaciteten att bygga ett land som både är hållbart, attraktivt, motståndskraftigt och konkurrenskraftigt. Men det krävs riktning och samsyn. Så: vilka samtal borde vi föra nu?
Skriv till mig: cecilia@byggframtid.se

När Mälardalens Universitet behövde renovera hamnade återbruk i fokus. Det blev starten på ett lärande för både entreprenörer och byggherrar.

Forskare vid MIT har 3D-printat golvstolar av återvunnen plast som i tester klarat över 1 800 kilos belastning. Blir detta ett genombrott för cirkulärt byggande?

Eget rum har tydliga fördelar ur väldigt många psykosociala aspekter. Ändå styrs kontorens utformning mycket av trender. Christina Bodin Danielsson på KTH uppmanar företag att fundera mer på organisationens behov.