B
#03 – Tro på människor tills de börjar tro på sig själva
Det märkliga är att vi kan stå framför en bunt armeringsjärn och redan där se ett färdigt hus. Vi ser golv, väggar och tak.
Vi ser tillochmed familjen som en dag ska sätta morgonkaffet i halsen och bråka om vilken tapet de skall ha i sovrummet..
Men ställ en ung lärling framför samma människor…
…så ser många bara en lärling.
Inte potentialen.
Jag tror faktiskt att det är just där som många ledare går vilse och många bolag kör i diket.
För de flesta människor behöver inte ännu en utbildning.
De behöver inte fler PowerPoints eller workshops.
De behöver någon som tittar på dem och säger:
“Jag tror på dig.”
Det låter nästan löjligt enkelt.
Men jag är övertygad om att fler liv har förändrats av förtroende än av instruktioner.
Jag minns en tjej som kom till oss från restaurangbranschen. Ena veckan serverade hon lunch. Nästa stod hon i kvartsdamm, dieseldoft och håriga gubbar som snusat sedan Olof Palme var statsminister.
Hon gjorde inget väsen av sig.
Kom alltid i tid.
Jobbade hårt.
Bad nästan om ursäkt varje gång hon ställde en fråga.
Självförtroendet var ungefär lika välutvecklat som Gais-klacken i november.
Det fanns där men det gjorde inte särskilt mycket väsen av sig.
Problemet var inte att hon saknade vilja eller kompetens.
Problemet var att någon rövhatt till chef hade övertygat henne om att verktygslådan var tom.
Så jag gjorde tvärt om vad normen säger.
Det jag gjorde var att jag gav henne lite mer ansvar än vad hon och den beryktade normen säger är rimligt.
Inte så mycket att hon drunknade.
Jag kastade inte i henne handlöst i den djupa delen av bassängen direkt.
Men jag slutade hålla badringen som nån hade tryckt ner henne i.
Självklart såg jag till att finnas där på pool-kanten, likt en über-hårig Hasselhoff, ifall hon skulle få en kallsup.
Jag lät henne bara upptäcka själv att hon faktiskt kunde simma.
Där hände något märkligt.
Efter ett tag åkter axlarna upp och blicken lyftes.
Det var som att se henne växa fem centimeter utan att bli en millimeter längre.
Till slut var det inte längre hon som ställde frågorna så tyst att Hasselhoff hade fått migrän i hålfoten av frustration.
Det var andra som frågade henne.
Det är där jag tror många missförstår ledarskap.
En bra ledare bygger inte människor genom att ge dem alla svar.
En bra ledare lånar ut lite av sitt självförtroende.
Bara en liten stund.
Precis tillräckligt länge för att den andra människan ska våga ta nästa steg själv.
Lite som när man lär ett barn att cykla.
Man håller i sadeln.
Springer bredvid likt en östeuropeisk dieseltjuv i gryningen.
Och precis när barnet tror att det fortfarande är du som håller emot…
…så släpper du taget.
Inte för att lämna barnet.
Utan för att barnet ska upptäcka att balansen redan finns där.
Jag tror faktiskt att riktigt bra ledarskap fungerar på exakt samma sätt.
Målet är inte absolut inte att människor ska luta sig mot dig resten av livet.
Målet är att de en dag inte längre behöver dig.
Först då vet du att du verkligen har lyckats.
Sedan finns det en sak till som jag tror skiljer riktigt bra ledare från medelmåttiga.
Bra ledare tittar inte på vad människor presterar idag.
De tittar på vad människor kan prestera imorgon.
Det är en jävla skillnad.
En dålig ledare rekryterar för dagens behov.
En bra ledare rekryterar för morgondagens möjligheter.
En dålig ledare ser en osäker lärling.
En bra ledare tittar på en lärling och ser personen som en dag ska lära nästa generation.
En dålig ledare tittar på misstagen.
En bra ledare tittar ser människan som gjorde det.
Då slog det mig.
Människor är lite som gamla dieselmotorer en iskall januarimorgon.
De hostar, knackar och ryker lite innan de kommer igång.
Den som inte vet bättre säger:
“Den där är skrot.”
Den som kan diesel, vrider om nyckeln en gång till, låter glödstiften göra sitt och ger motorn lite tid.
Sedan går den som en klocka.
De behöver bara lite tid, tro och tålamod.
Jag tror att människor fungerar ungefär likadant.
Vi kan ha ett märkligt tålamod med betong.
Vi spelar kort i boden och väntar tålmodigt medan den bränner.
Men en nyanställd ska tydligen vara fullärd innan kaffet hunnit kallna i byggboden. Om inte så är en sågning längs fotknölarna helt legitim.
Hur i hela jävla Hisingen går det ihop?
Att tro på människor betyder inte att vara naiv.
Det betyder inte att sänka kraven.
Tvärtom.
Höga förväntningar kan ofta vara det finaste kvittot du kan få och ett bevis på att någon faktiskt tror på dig.
För beröm är ord.
Förtroende är handling.
Och ibland är den största gåvan vi kan ge en annan människa inte fler råd.
Utan lite av vårt självförtroende.
Precis så länge att de hinner bygga sitt eget.
Tro på människor tills de börjar tro på sig själva
Nästa gång du möter en ung människa…
Försök att se huset och allt vad det kan erbjuda.
Inte bara bunten med rostig armering som ligger i vägen.
Bra ledare bygger inte bara hus och vägar.
De bygger människorna som en dag ska bygga dem.
Läs mer
Arkitektkontorets profil kräver tydlighet – och något unikt
Hur ser profilen på ditt arkitektkontor ut? Vad särskiljer det från konkurrenterna? Om du har luddiga svar på den frågan är det troligt att även din kund har svårt med samma fråga. Ariella Nisell vill se mer profilerade arkitektbyråer.
Ny handbok för bättre hållbarhetsarbete
Ett bredare uppdrag – och bättre kunskap i ekonomi. Det är nycklar för arkitekten att lyckas med hållbarhetsarbetet. Nu har forskaren Anna-Maria Blixt skrivit en bok som guide för arkitektens arbete.
Swerock bygger ny betongfabrik i Sundsvall
Swerock investerar i en ny betongfabrik i Sundsvall som ska ersätta två äldre anläggningar på samma område. Fabriken planeras stå klar senhösten 2026 och ska ge dubbelt så hög kapacitet som dagens produktion. Satsningen görs i Birsta, där bolaget redan har betongverksamhet, och blir en av de största och mest moderna betongfabrikerna i regionen, enligt Swerock.