Forskare synar klimatnotan: AI gör världen smartare – men blir den också varmare?

I en förhandsversion av ett kommande bokkapitel undersöker forskarna John Sterman och Jennifer Turliuk AI:s klimatkostnader och teknikens möjligheter att minska utsläppen. Arbetet presenteras av MIT Sloan School of Management, Massachusetts Institute of Technologys handelshögskola.

Än har vi bara sett en bråkdel av teknikens potential. Få frågor om AI är följaktligen varken svarta eller vita, varför forskarna landar i en dubbel slutsats. AI kan bidra till att lösa klimatproblem, men också förstärka dem. 

AI och datacenter står i dag för närmare 0,5 procent av världens energirelaterade koldioxidutsläpp. Sterman och Turliuk beskriver det som en liten men växande andel. Enligt deras beräkningar kan de direkta utsläppen bidra med omkring 0,1 graders ytterligare uppvärmning till år 2100. Det värdet gäller teknikens direkta klimatavtryck. Större osäkerhet ser de i följderna för ekonomin som helhet.

När AI blir mer energieffektiv krävs mindre el för varje beräkning, samtidigt som kostnaden sjunker. Det är en tydlig vinst. Ett lägre pris kan dock driva upp användningen så mycket att delar av energibesparingen försvinner, vilket forskarna beskriver som en direkt rekyleffekt.

De pekar även på en möjlig indirekt effekt. AI kan effektivisera verksamheter, höja produktiviteten och frigöra resurser. Om vinsterna leder till snabbare ekonomisk tillväxt kan även produktionen, energibehovet och utsläppen öka. I synnerhet om klimatomställningen släpar efter.

För att undersöka den risken har forskarna använt klimatsimulatorn En-ROADS. I ett scenario antas AI på sikt öka världsekonomins samlade produktion med 25 procent. Under de förutsättningarna stiger den beräknade uppvärmningen år 2100 från 3,3 till 3,6 grader.

Till skillnad från den tidigare siffran på 0,1 grader rör den här ökningen de indirekta följderna av AI-driven ekonomisk tillväxt. Det illustrerar ett möjligt förlopp under givna antaganden, men säger ändå något om hur avgörande samspelet mellan teknikutveckling och klimatomställning kan bli. Där är vi tillbaka i gråskalan.

Den följer med in i samhällsbyggandet. Här kan AI ge bättre beslutsunderlag, jämföra materialval, optimera energianvändning och bidra till mer klimatsnål produktion. Tekniken kan därmed göra nytta i skeden där många av byggprojektets kostnader och utsläpp avgörs.

Samtidigt kräver verktygen energi och resurser. Snabbare processer kan bana väg för fler projekt och större materialanvändning. Vägen från en lovande lösning till faktisk klimatnytta kan dessutom bli lång. Forskningen behöver omsättas i pilotprojekt, finansieras och skalas upp innan resultaten får genomslag.

ByggFramtid har tidigare skrivit om principen ”Earth alignment”, som går ut på att styra AI mot hållbar produktion och konsumtion inom planetens gränser. Sterman och Turliuk tillför ett tids- och helhetsperspektiv. Vinsten i ett enskilt projekt behöver också vägas mot den samlade effekten.

Forskarna efterlyser därför klimatpolitiska styrmedel och en öppnare redovisning av AI-systemens miljöpåverkan. För samhällsbyggandet pekar det mot en fortsatt roll för AI som hjälp att bygga smartare. Samtidigt behöver teknikens utsläpp stå i proportion till nyttan. Hur den balansen ser ut borde åtminstone gå att få svart på vitt.