#07 – Behandla människor som DE vill bli behandlade

OK, tanken är god men va fan?! Visa lite intresse för Guds skull!

De flesta människor vill andra människor väl.

Det måste man ha som utgångspunkt. Annars blir man fan tokig.

Ändå missförstår vi varandra, varje dag.

Ledare missförstår medarbetare.

Föräldrar missförstår barn.

Säljare missförstår kunder.

Kollegor missförstår kollegor.

Inte för att de är elaka.

Utan för att de utgår från sig själva.

De ger det de som de själva vill ha.

När det egentligen är något helt annat som behövs.

Och där någonstans föddes en av de viktigaste principerna jag bär med mig.

Inte bara i ledarskap.

Inte bara i affärer.

Utan i livet.

Behandla människor som DE vill bli behandlade.

Alla människor är olika. Det låter självklart men så är det. Punkt.

Vi tenderar dock att glömma det, hela tiden.

Vissa människor vill ha tydlighet.

Andra vill ha frihet.

Vissa vill ha detaljer.

Andra vill ha spelrum.

Vissa vill ha ett tydligt mål

Andra vill bara ha en riktning.

Vissa vill bli utmanade.

Andra behöver bli stöttade.

Vissa vill ha beröm offentligt.

Andra vill helst sjunka genom golvet när uppmärksamheten riktas mot dem.

Ändå, behandlar vi ofta alla på samma sätt.

Som om alla fungerar som vi själva och behöver samma behandling som oss.

Men människor fungerar inte så.

Den bästa ledaren är inte den som behandlar alla lika.

Den bästa ledaren är den som behandlar människor rättvist utifrån vem de är och va de behöver.

Det kräver något betydligt svårare.

Nyfikenhet.

Ödmjukhet.

Närvaro.

För att förstå människor måste du först sluta utgå från dig själv och istället göra allt i din makt för att förstå personen framför dig.

För många år sedan var jag ungdomsledare för Team -95 i Hanhals

Det är 4 av mina mest lärorika år när det kommer till ledarskap och hur människor fungerar.

Alla ungar var olika.

Olika utvecklade och olika stora.

Vissa var tuffa, vissa var mjuka och tillbakadragna.

Det gemensamma var att alla förtjänade lika mycket att vara där och få mitt fulla fokus.

Mitt syfte vara att utbilda dem som hockeyspelare men också självklart som individer och människor.

Alla var olika skickliga.

Alla var olika engagerade.

Alla ville vinna och såklart utvecklas.

Men de var fullständigt olika.

Den ena älskade utmaningar och triggades av en avhyvling.

Ju större ansvar han fick desto mer växte han.

Han ville få förtroende och frihet.

Möjlighet att själv hitta vägen fram och testa nya saker.

Den andra ville också lyckas och utvecklas såklart.

Men behövde ett helt annat ledarskap.

Tydlighet, men ett mjukt bemötande där jag lyfte de positiva sakerna endast.

Regelbunden uppmuntran som gav tryggheten i att veta vad som förväntades och något lägre målsättning kopplat till hans utvecklingskurva.

Här lärde jag mig att jag absolut INTE kunde behandla dessa unga grabbar på samma sätt.

Det hade ju inte alls vart rättvist och resultatet hade blivit katastrofalt.

Den första hade inte känt sig utvecklad och förmodligen tröttnat och slutat.

Den andra skulle ha känt sig överkörd och tappat gnistan totalt.

Samma ledarskap här hade lett till två helt olika upplevelser som de förmodligen hade behövt bära med sig resten av livet.

När jag började anpassa mig efter de små människorna framför mig så förändrades allt.

Inte för att jag blev en bättre ledare.

Utan för att jag blev bättre på att förstå människor.

Och det var där polletten trillade ner.

Rättvisa handlar inte om att ge alla samma sak.

Rättvisa handlar om att ge människor det DE behöver för att lyckas.

Dessa människor träffar jag på en reunion VARJE år sedan över 15 år tillbaks, vilket jag är så oerhört stolt och tacksam över.

Det ultimate kvittot på en relation! Boom.