
WRMB (waste refractory magnesia bricks) är avfall från eldfasta tegelstenar som används i ugnar, pannor och andra högtemperaturmiljöer inom industriell produktion, exempelvis stålverk. Teglen tillverkas med hög halt magnesiumoxid (MgO) för att tåla extrema temperaturer, men när de tjänat ut krossas de ofta ner och deponeras eller används som fyllnadsmaterial. I exempelvis Indien och Kina är återvinningsgraden för WRMB i dag under 25 procent.
MPC bildas genom att reaktiv magnesiumoxid i WRMB reagerar med kaliumdivätefosfat (KDP). Den resulterande produkten, med struvit som huvudsaklig reaktionsprodukt, härdar snabbt och binder effektivt till betongpartiklar. I studien testades fyra varianter av ytbehandling, där den mest effektiva metoden (MRA-IV) involverade mättade aggregat blandade med MPC-slurry och 30 minuters inblötning.
Resultaten visar att MRA-IV minskade vattenabsorptionen med 34 procent, ökade den specifika vikten med 17 procent och reducerade kross- och slagvärden med 14 respektive 16 procent. Mätningar med svepelektronmikroskopi (SEM) och porositetsanalyser visade också på en tydlig förbättring av materialets mikrostruktur.
När MRA-IV användes som ballast i en M40-betong med 50 procent ersättning av naturlig ballast, ökade tryckhållfastheten med 58 procent jämfört med betong med obehandlad RA. Även draghållfasthet och nötningsmotstånd förbättrades signifikant.
Konventionella metoder för att förbättra RA – som mekanisk rensning, syratvätt eller nanobehandling – är ofta energikrävande och svåra att skala industriellt. MPC-metoden är däremot enkel att applicera och kräver ingen separat utrustning. Studien visar också att återvunnen WRMB, som idag till stor del deponeras eller återvinns till lågvärdiga produkter, kan återföras i byggindustrin som en högpresterande bindemedelskomponent.
Författarna föreslår vidare forskning kring optimering av härdningstid och livscykelanalys för att möjliggöra industriell tillämpning.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.