Klimatanpassning: Rapporten som varnar för uppskjutandets pris

Det kallas prokrastinering och är ett annat ord för att skjuta upp viktiga saker. En kontraproduktivitet som enligt Umeå universitet bottnar i att våra hjärnor är programmerade för att söka snabba belöningar. Av det skälet väljer vi följaktligen riktningar som känns minst betungande i stunden framför det som väger tyngst på sikt. I synnerhet om priset för att skjuta fram saken inte märks direkt.

Forskning kring beteenden är förstås relativ, men visst går det att skönja samma mekanism i Sveriges arbete med klimatanpassning. 

Kunskapen finns, riskerna är uttalade och flertalet av lösningarna redan identifierade. Likväl dröjer besluten som krävs för att göra den byggda miljön mer motståndskraftig mot ett förändrat klimat, vilket är en av slutsatserna i Sweden Green Building Councils nya rapport “Från sårbarhet till motståndskraft – Så klimatanpassar vi den byggda miljön”. 

Enligt rapporten rapporterades omkring 19 000 naturrelaterade försäkringsskador i Sverige under 2024, med utbetalningar på över 1,1 miljarder kronor. Samtidigt varnar både försäkringsbranschen och Finansinspektionen för stigande premier och ökade risker för att fastigheter i särskilt utsatta områden på sikt kan bli svåra att försäkra.

Trots det har kopplingen mellan klimatanpassning och affärsrisk hittills inte fått fullt genomslag i fastighetssektorn. Vi frågade Lotta Werner Flyborg, vd för SGBC, varför?

– När det gäller klimatfrågan har regelverk, certifieringar och rapporteringskrav i åratal handlat om koldioxid och utsläppsminskningar. Det är där politiken och kapitalmarknaden har ställt frågor och sökt svar. Klimatanpassningen har hamnat i skymundan. Byggreglerna ställer i princip inga krav på befintliga byggnader och ingen följer systematiskt upp om sårbarheten i den byggda miljön faktiskt minskar. När regelverk, försäkringsvillkor och kreditgivning inte tillräckligt tydligt efterfrågar klimatriskbedömningar prioriteras de lätt bort, säger Lotta Werner Flyborg till ByggFramtid.

Hon menar att utvecklingen nu håller på att förändras. Klimatrisker inkluderas i bankernas stresstester, klimatriskbedömningar blir allt viktigare för hållbara investeringar och försäkringsmarknaden börjar successivt prissätta riskerna.

– Finansinspektionen bedömer att boendeförsäkringar sannolikt blir dyrare, klimatrisker ingår i bankernas stresstester och klimatriskbedömning är på väg att bli en del av vad som räknas som en hållbar fastighetsinvestering. När risken prissätts blir den synlig i fler affärer. Men branschen behöver inte vänta på den signalen – den som agerar tidigt sänker sin långsiktiga kostnad och risk.

Det förutsätter dock raka beslut och en tydlig ansvarsfördelning. Två brister som bromsar klimatanpassningen. I dag förväntas fastighetsägare bära stora delar av risken, trots att klimatrelaterade problem sträcker sig långt bortom den enskilda fastighetens kontroll. 

Om Lotta Werner Flyborg fick välja en enda åtgärd från statens sida skulle det därför vara att gå vidare med Klimatanpassningsutredningens förslag.

– Betänkandet kom i maj 2025 med elva konkreta förslag om ansvar och finansiering. Remissrundan avslutades i oktober och sedan dess har ingenting hänt. Vi har delar av lösningen på en stor samhällsutmaning färdigutredd på regeringens bord, säger hon.

Av just det skälet efterlyser hon politiska beslut, före fler utredningar.

– Det som saknas är inte mer kunskap. Det är ett beslut om att flytta frågan från utredningshögen till riksdagens bord. Varje månad som går planeras och byggs det vidare i ett system som vi redan vet inte fungerar. Vi riskerar att fortsätta bygga in sårbarheter som blir betydligt dyrare att hantera längre fram, säger hon till ByggFramtid. 

Här är en återkommande invändning från fastighetsägare kostnader. Efter flera år av stigande räntor, energipriser och ökade driftkostnader kan klimatanpassning uppfattas som ännu en investering som måste finansieras.

Enligt SGBC blir alternativet dock dyrare.

– Valet står inte mellan att betala och att inte betala, utan mellan en planerad kostnad nu och en oplanerad, större kostnad senare. Förebyggande åtgärder är nästan alltid billigare än akutinsatser och efterhandsreparationer. Klimatrisk håller dessutom på att bli en balansräkningsfråga som påverkar försäkringsvillkor, finansiering och i förlängningen fastighetens värde, säger Lotta Werner Flyborg.

Hon framhåller att klimatanpassning inte behöver ses som ett separat investeringsprogram.

– Mycket kan integreras i den underhållsplanering som ändå pågår. Gör klimatriskbedömningen till en del av den löpande förvaltningen och åtgärda när byggnaden ändå öppnas upp. Då blir merkostnaden ofta betydligt lägre än om åtgärderna görs separat i efterhand. Den som klimatanpassar skyddar inte bara byggnaden utan hela affären.

Dessutom kan många åtgärder skapa mervärden. Blågröna lösningar som hanterar dagvatten kan samtidigt bidra till svalare gårdar, bättre utemiljöer och ökad trivsel för de boende.

Men vad händer om Sverige misslyckas med att skapa gemensamma spelregler för klimatanpassning?

Enligt Lotta Werner Flyborg riskerar resultatet att bli ökade skillnader mellan olika delar av landet.

– Högre premier och större risk för begränsningar och undantag i utsatta lägen, och i de mest utsatta lägena fastigheter som blir svårare att försäkra, belåna och sälja. Det drabbar inte bara enskilda fastighetsägare utan kan påverka hela områden. Klyftan riskerar också att växa mellan kommuner som haft resurser att skydda sig och kommuner som inte haft det, säger hon.

Samtidigt understryker hon att utvecklingen inte är förutbestämd.

– Ingenting i det scenariot är oundvikligt. Kunskapen finns, åtgärderna finns och lagförslagen ligger färdiga. Gemensamma spelregler skulle sänka kostnaderna och riskerna för alla som bygger och förvaltar. Hur fastighets- och försäkringsmarknaden ser ut 2036 avgörs av beslut som fattas nu, inte av klimatet ensamt.

Hon avslutar med en tydlig uppmaning:

– Vi står inte inför ett kunskapsproblem utan ett genomförandeproblem. Ju längre vi väntar med att skapa tydliga spelregler för ansvar, finansiering och uppföljning, desto högre blir kostnaderna för både samhället och fastighetssektorn. Nu behöver vi gå från insikt till handling, säger hon till ByggFramtid. 

Återknyter vi till prokrastineringen, är det ett beteende som vi främst tar till för att undvika tristess eller ångest. Umeå universitet menar att den enskilde individen gör det då och då, vilket må vara hänt. När ett helt samhälle prokrastinerar blir kostnaderna emellertid på tok för stora. 

Ta del av rapporten i sin helhet här!