
I helgen var det äntligen dags för Förbifartspremiären! Ända sedan vi började bygga Förbifarten har jag planerat att delta i motionsloppet som skulle gå innan tunnelsystemet öppnades och i lördags var det dags i Hästatunneln i Akalla. Ganska nervös över om det skulle gå eftersom mitt ben fortfarande inte är bra men jag ville så gärna vara med. Dels för att det är kul att se en del av det man har bidragit till och dels för medaljen man får eftersom loppet bara går en enda gång.
Jag, min kompis Camilla och hennes ena dotter Cassandra var anmälda till promenadklassen som skulle vara ungefär 4 km. Vi fick skjuts av min kille och efter att ha lämnat in väskor och hämtat startnummerlapparna begav vi oss mot starten. Jag som tidigare har deltagit i massor med olika motionslopp kände mig taggad, åh vad jag har saknat detta! Jag måste bli bra i benet.
Efter en stund väntetid började nedräkningen och vi började gå. Cassandra var piggare än oss andra så hon roade sig med att springa en bit och sen vänta in oss. I tunneln fanns det musik och ljusshower, fint. Man är ju en smula nördig så Camilla kan numera en del onödigt vetande om betong i tunnlar.
När vi hade klarat av de första två kilometrarna var det vätskestation och sedan vände vi tillbaks i det parallella tunnelröret. Där pratade jag lite med ett par av Trafikverkets personal som också gick promenaden i syfte att kunna svara på frågor. Efter att ha berättat vad jag jobbar med och att jag kört massor med betong till Förbifarten tyckte de att jag skulle gå med dem istället!
Det var en höjdskillnad på 72 meter och backarna var lite jobbiga men det gick ändå bättre än jag hade trott. Vi kom i mål på en timme och en kvart och fick våra medaljer. Det var Cassandras första lopp men det blir fler för hon tyckte att det var kul så nu är vi anmälda till Sthlm Santa Run i början av december. Benet klarade sig fint faktiskt, lite ont hade jag trots smärtstillande men inte mycket värre än vanligt. Sjukgymnastiken gör nytta!
Om man vill se mer av jobbet med Förbifartens norra delar så kan man med fördel följa kontot byggledarn på Instagram, han tar dessutom en hel del jättefina bilder från projektet.
Den här veckan är den sista som jag jobbar normalt på ett tag. Jag kommer att jobba tre och plugga två dagar i veckan fram till mitten av mars med avbrott under jul/nyår. Jag ska plugga upp matte och naturkunskap för att på sikt byta bana helt. Mer om det kommer senare.
Ärligt talat ska det bli så jäkla skönt att kunna jobba lite mindre över vintern då jag ändå har mer besvär av min värk och stelhet än sommartid. Jag är tacksam över att min åkare ställer upp på detta så att det går att kombinera arbete och studier, hade han inte gjort det hade jag behövt byta jobb vilket jag hade tyckt var väldigt tråkigt.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.