
Köksskåpen fanns i Lundbergs Fastigheters förråd. Men att de fanns betydde inte att de var färdiga att montera. Stommarna behövde anpassas och luckorna fick ny färg när köket skulle ta plats i kontoret på Klostergatan 9A i Linköping.
-Köksluckorna fick ny färg och stommarna fick vi anpassa lite här och där men det är ju bara kul. Det blir mer hantverk, mer problemlösning, säger produktionsledaren Thomas Persson på Åhlin & Ekeroth i entreprenörens projektbeskrivning.
Köket fångar ett av projektets viktigaste vägval. Lösningen fick anpassas till det material som gick att använda, i stället för att allt material beställdes efter en färdig lösning. Det gav mer arbete, men mindre behov av inköp. Frågan var hur mycket av materialbesparingen som skulle finnas kvar när arbetet var betalt.
Lokalen låg i fastigheten Brushanen och var ett slitet 1960-talskontor där Vuxenskolan tidigare hade hållit till. Mellan maj och november 2025 byggde Åhlin & Ekeroth om omkring 100 kvadratmeter åt Lundbergs Fastigheter till mötesrum, kök, WC och förråd.
Arbetet började inte med färdiga bygghandlingar, utan med en övergripande skiss. Beställaren hade gett projektet friare ramar än vanligt, med öppen planering och utan någon hårt satt sluttid.
Det gjorde det möjligt att låta materialtillgången påverka sådant som annars hade varit bestämt före byggstart. En väggplacering kunde justeras för att passa en återbrukad dörr.
-I vanliga fall beställer man nytt enligt ritning. Här fick vi ibland göra tvärtom och hitta material först för att sedan anpassa lösningen därefter, säger Thomas Persson.
Före rivningen inventerades lokalen. Det som demonterades togs om hand varsamt och systematiskt, placerades i ett garage och sorterades efter vart det skulle vidare. En del skulle tillbaka in i kontoret, annat till andra projekt eller en återbrukshubb.
Garaget gav plats åt materialet mellan demontering och nästa användning. Återbruket byggde också på tillgång till sådant som redan fanns utanför lokalen. Båda företagen hämtade material från sina förråd och pågående projekt. Därutöver gjordes inköp från Bygghubben och ReCarpet.
Förutom köket kom vitvaror från Lundbergs förråd. Innerdörrar och gips hämtades från lager och andra rivningar. I själva lokalen kunde toalett och handfat demonteras och monteras tillbaka, liksom undertaket. Befintliga VVS-delar behölls medan packningar byttes. Ventilationen servades och fick en ny fläktmotor.
Arbetet bestod därmed inte bara i att leta efter begagnade ersättare till nya produkter. Det handlade också om att behålla det som fungerade och byta den del som behövde ersättas.
När projektet var klart hade 47 000 kronor lagts på nytt material. Återbrukat material hade också köpts in. Åhlin & Ekeroth redovisar en materialkostnadsbesparing på omkring 210 000 kronor jämfört med om enbart nytt hade använts.
Samtidigt hade demontering, lagring och omarbetning krävt fler arbetstimmar. Skåpen som anpassades var en del av det arbete som behövde betalas innan materialbesparingen kunde bli en lägre slutkostnad.
Enligt entreprenörens redovisning slutade projektet på cirka 1,31 miljoner kronor, inklusive arbetskostnad och materialinköp. Alternativet med enbart nya material beräknades ha kostat omkring 1,38 miljoner. Kvar blev en skillnad på cirka 70 000 kronor, ungefär fem procent.

Det är svårt att komma nära en människa som aldrig släpper in dig. Texten var perfekt. Det var just det som var problemet.

Ett nytt svenskt utvecklingsprojekt ska pröva om prefabricerade och flyttbara konstruktioner kan användas för att snabbt skapa skydd för civilbefolkningen där behovet är störst. Skolor och förskolor pekas ut som särskilt intressanta platser.

Under hösten får Sverige en ny regering. Vad betyder det för byggpolitiken? Vi identifierar fyra centrala frågor - och försöker besvara dem.